Idag spelade Daniel Adams-Ray i Lysekil, så man var ju liksom bara tvungen att åka dit.
Idag var det dock endast för att fota och lyssna. Det var ju inte änns hälften så mycket folk, inte änns nära stämningen, och inte samma härliga människor som Yran. Men en av dem vackraste människorna på jorden var ju ändå där, så för mig gjorde det inte så mycket.
Kände dock att den starka kärleken som jag tidigare (torsdags) känt för honom har (tråkigt nog) börjat släppa lite, men jag kan ändå inte få nog av att bara kolla på honom ;)